Johanna Jenny

Madeleine frågade under torsdagen 17e om jag ville med till Chicago samma helg och eftersom jag var off så fanns det inte en enda anledning att stanna hemma. Vi bokade bussbiljetter och boende och på fredag kväll bar det av med buss till Chicago. 

 

Tidigt lördag morgon var vi framme och vi begav oss genast ner mot centrum. Det var typ bara vi ute på gatorna, stan var helt död (lördag 7am) Vi åt en lång frukost då det var så väldans kallt och blåsigt ute (the windy city). När våra tår inte längre var blå traskade vi ner med väskor och allt mot Millenium Park, tog några bilder med Cloud Gate (man kan inte vara i Chicago utan att göra det ;).

 

 

Madeleine hade hört mycket gott om Navy Pier och jag förälskade mig i den platsen när jag var där sist.Eftersom M. Park och N Pier ligger nära varandra gick vi dit direkt efteråt.  Vilken besvikelse! Vi visste att det skulle vara tomt och öde men hela piren var en arbetsplats och var halvt nerrivet.

Lite smått besvikna gick vi vidare för att ha lunch. Deep Dish Pizza stod på menyn och vi hittade "det bästa stället i stan", en restaurang vid namn Uno. Är man i Chicago måste man tydligen äta denna pizza. Det är en Pizza som ser ut som en Paj. Såg det ut som en paj? Ja. Smakade det pizza? Nej. Denna rätt får 1,5 utan 5 ostbågar.

Smakade som pajdeg med massa ost, tomatsås och salami på. Nej, det kommer jag inte testa igen.

Efter lunch åkte vi ut till hostellet som låg lite utanför downtown men väldigt lättilgängligt med metron.

Vi checkade in, chillaxade lite och bestämde oss väldigt spontant för att åka på en NBA match (basket).

När vi kom dit visade det sig att vi hade platser nästan precis berdvid två av de killarna som var på Training School med mig. Hur liten är inte världen då???

När matchen var över åkte vi till hestellet, bytte och körde barhoppning till klockan 5am.

 

 

Två ruttna ägg vaknade på söndag morgon 45min innan det var dags att checka ut. Vi duschade, åt, packade och fixade oss nästan i tid. Men allt löste sig fint. Vi tog metron ner till downtown igen och ställde oss i kön för att komma upp i The Willis Tower som är den nästa högst byggnaden i världen. 

Det tog oss lite över tre timmar att åka upp, fota utsikten och åka ner igen. Det var kö för att göra allt!

Kö för att komma ner till biljettkön. Kö för att komma in till info-filmen, kö till första, andra och trejde hissen, kö för att ta kort på utsikten och som grädde på moset var det kö för att åka ner.

Men det var definitivt värt det. Båda var beredda att lämna kön och åka hem efter 2h kö då vi inte kände oss alt för rockiga. Vi höll ut och det var så värt det!

Vi han tyvärr inte med så mycket mer efter detta. Vi köpte med oss lunch och hade planerat att åka skridskor i Millenium Park men det var en kö på över 1h så vi skippade det. Vi promenerade upp till Chicago Theatre. Vi drog oss sedan tillbaka till hostellet där vi lämnat våra väskor och sen var det dags att säga hej då till Chicago och åka hem. Vi var hemma i Cbus 04.00 på måndag morgon, två trötta tjejer somnade på rekord tid efter en mycket lyckad helg i Chicago. We will be back.